Recently I've been watching a lot of the movies made for Hallmark, Lifetime, etc. I don't know why, maybe because I couldn't find anyting better to do with my time.
The thing is, I came across a film series by the author Janette Oke. Much of her books are centered on families and love. The thing that bothered me the most is that there is so many sequels. And that got me thinking why I'm not a fan of sequels.
This might sound a bit strange, since one of my favorite books are the Harry Potter-series. The thing with those particurlarly is that it more feels of one gigantic book instead of seven. The story stretches over so many pages you soon don't know where one ends and the other starts.
Back to topic; Sequels.
Sequels are good, in a way. But when you write a sequel to a book that wasn't planned to have one it all feels strange. If a book have ended just fine, and it is in fact a happy ending, why destroy with sequels? A sequel should be planned and intended. Maybe my thoughts drifts to this because I don't want to know what happens next. A book is an intention to tell a specific part of the characters lives. If you write a series it should be one gigantic part of their lives that ties the beginning and ending together in a logical way.
The thing that got me thinking of this was that I re-read the storyline of one of Oke's series, Love-series. I began watching one of the movies and thought: 'Hey, this was a sweet couple.'
Then I was stupid to read the synopsis of its sequels where it's explained that the lovely husband (hot as fire) is going to die. That completely destroyed me. This is why I don't like sequels. I hate the feeling of ripping characters apart. I want the happy ending or something close to it. I don't want to know what will happen next because that's the best part. Us, as readers or viewers, gets to imagine what their next chapter will be. I disslike sequels because the author never tell it the way I pictured it. I never get fully satisfied.
Or maybe it is time for me to find my own sequel instead of bugging others.
tisdag 18 december 2012
lördag 24 november 2012
The Sims 3 - Marathon
My friend can sometimes come up with the most awesomeness ideas. On Wednesday, half past ten in the evening, I was laying in my bed doing... something. Suddenly, my dear twin asks me if we could have a sims-marathon. I love Sims and thought "Why the bloody hell haven't I thought of that?"
On Friday Night I arrived at her house with sugar to eat (not literally, but you know - snacks.), my computer and comfy pants. We had our goal to finish at least 12 hours straight, during the night (She'd actually suggested 24, but I think I coughed up a lung to make her re-think).
7 pm we were set and began playing. I encountered my first mummy and screamed, I got my first decent rumour saying I was manipulating. It was a fun night.
At 3.59 am my game's first crash came along with the first dip of tiredness.
7.02, twelve hours after we began, my friend gave up and crashed on the couch.
8.39, I gave up. My back was hurting, my stomach was ill and I couldn't think straight. I've sept for three hours after that and still doesn't feel good.
Thirteen hours, on my part, may not seem like a marathon, but this was our first try; It was during night and I can say I've never played Sims this long in one row.
We both agreed to never do this again, but of course this doesn't stop me from playing Sims a bit more now.
Mission Accomplished!
lördag 27 oktober 2012
The fish says...?
Sometimes the inevitable comes and you have deal with it. No excuses can be made, you pull up your sleeves and dig your way through the problem. My problem tonight is boredom. I'm home alone with nothing to do. Well, that's a lie; there's plenty of things to do around here, but none I find tempting enough to even consider.
I actually looked forward to these few hours to be completely alone. Everytime the opportunity arrives my mind fills up with ideas, but when the moment comes I don't want to do either. How do you motivate yourself?
I could study, or even write on Heroes (I've got big plans, but don't want to write. So, sue me). I watched two episodes of the Simpsons earlier and soon realised I've seen one of them already. That made me sad, but I saw it either way.
I know I'm only writing nothing of interest, but it was either this or talk to myself out loud while I wandered in circles. Not even my twin (friend, not biologic) does her job. I'll probably end up in front of the mirror trying out sexy poses. Or scream really loud into my none-functional microphone while I listen to some idiotic song, like Gangnam Style (I know the dance!).
I actually looked forward to these few hours to be completely alone. Everytime the opportunity arrives my mind fills up with ideas, but when the moment comes I don't want to do either. How do you motivate yourself?
I could study, or even write on Heroes (I've got big plans, but don't want to write. So, sue me). I watched two episodes of the Simpsons earlier and soon realised I've seen one of them already. That made me sad, but I saw it either way.
I know I'm only writing nothing of interest, but it was either this or talk to myself out loud while I wandered in circles. Not even my twin (friend, not biologic) does her job. I'll probably end up in front of the mirror trying out sexy poses. Or scream really loud into my none-functional microphone while I listen to some idiotic song, like Gangnam Style (I know the dance!).
torsdag 18 oktober 2012
Notice
My dear Josefine,
This have reached a limit even I can't withstand. Sometimes a friend needs to take action and help another friend. Because sometimes you become an addict and I hate to see you spend so much time doing this. You're worth so much more than this treatment you're doing. You might feel tempted in a few days, but after a few weeks you'll see my point I'm only doing this to help you. Please? Would you let me?
Every now and then we found something we can't stay away from. I have sometimes an addict playing the sims 3, but I've cured that. You know how? By playing less. You can do this if you would just let yourself. Let yourself be cured from this awful habit of yours and live a better life. You're not an addict, you are better than this.
I'm only going to say this once;
This have reached a limit even I can't withstand. Sometimes a friend needs to take action and help another friend. Because sometimes you become an addict and I hate to see you spend so much time doing this. You're worth so much more than this treatment you're doing. You might feel tempted in a few days, but after a few weeks you'll see my point I'm only doing this to help you. Please? Would you let me?
Every now and then we found something we can't stay away from. I have sometimes an addict playing the sims 3, but I've cured that. You know how? By playing less. You can do this if you would just let yourself. Let yourself be cured from this awful habit of yours and live a better life. You're not an addict, you are better than this.
I'm only going to say this once;
Stop watching that god awful show The Mentalist!!
Or maybe a little more less, but for godness sake not five times a day?
God... Simon Baker isn't that good of an actor either.
lördag 13 oktober 2012
Skrämd
För ett tag sedan hade jag laddat ner en app till min telefon. Den gav möjligheten att bus-smsa under ett annat namn. Mottagaren kunde inte se något nummer utan endast namnet. Jag valde att bus-smsa till min vän Josse under hennes påhittade karaktär Johan (lång historia. Josse hade hittat på honom etc). Resultat= Hon blev vettskrämd och hatade mig i ungefär en halv minut.
Idag valde pappa att busa med mig istället. Jag fick sms, där man kunde se nummer, som sa "Jag ser dig..."
Ni kan förså min rädsla, för det lät väldigt creepy. Jag fick ytterliggare ett sms "Godissugen...".
Jag är alltid godissugen, men den gav mig stalkervarning. Frågade vem det var, men fick höra källan då pappa satt och fnissa i rummet intill. Han hade tydligen skickat från bredbandet, då varje bredband har ett eget "telefonnummer" som gör det möjligt att skicka sms från det och motta sms. Jag slog honom hårt i ryggen och skickade sedan sms till min tvilling där jag beklagade mig om händelsen. Istället för att trösta mig svarade hon: You deserve it!!
- Efter mitt bus med dig? Probably.
Nu fick jag min hämd, men det var kul så länge det varade :3
Idag valde pappa att busa med mig istället. Jag fick sms, där man kunde se nummer, som sa "Jag ser dig..."
Ni kan förså min rädsla, för det lät väldigt creepy. Jag fick ytterliggare ett sms "Godissugen...".
Jag är alltid godissugen, men den gav mig stalkervarning. Frågade vem det var, men fick höra källan då pappa satt och fnissa i rummet intill. Han hade tydligen skickat från bredbandet, då varje bredband har ett eget "telefonnummer" som gör det möjligt att skicka sms från det och motta sms. Jag slog honom hårt i ryggen och skickade sedan sms till min tvilling där jag beklagade mig om händelsen. Istället för att trösta mig svarade hon: You deserve it!!
- Efter mitt bus med dig? Probably.
Nu fick jag min hämd, men det var kul så länge det varade :3
måndag 24 september 2012
I had an idea
I had an idea. It was a brilliant one, but I've lost it. I wanted to tell my twin about it, but how do you tell an idea that's lost?
Where do all the ideas go if they're lost? The land of lost ideas. Now there's an idea. The land of lost ideas is an idea I just came up with it. It's not brilliant, but at least it is an idea. So if the land of lost ideas does exist, where does the brilliant ones go? Surely there can't be A brilliant place for lost ideas? Or the ideas are brilliant themselves. Or themselves are brilliant for even having ideas. But then the idea they originated with isn't brilliant because then you have too many of the ideas to cope with. Or having many ideas is brilliant. Maybe being brilliant is the best idea you could ever figure out. Creating the figure is an idea.
I once wanted to begin with figure-skating. That was a bad idea.
Where do all the ideas go if they're lost? The land of lost ideas. Now there's an idea. The land of lost ideas is an idea I just came up with it. It's not brilliant, but at least it is an idea. So if the land of lost ideas does exist, where does the brilliant ones go? Surely there can't be A brilliant place for lost ideas? Or the ideas are brilliant themselves. Or themselves are brilliant for even having ideas. But then the idea they originated with isn't brilliant because then you have too many of the ideas to cope with. Or having many ideas is brilliant. Maybe being brilliant is the best idea you could ever figure out. Creating the figure is an idea.
I once wanted to begin with figure-skating. That was a bad idea.
söndag 16 september 2012
Testilitest
Min tvilling var småtråkig och gjorde ett test (fast jag skrattade åt hennes svar att jag också blev tvungen att göra ett).
1. Vad heter du? Line Charlotte Nilsson
2. Hur gammal är du? 20 år 3 månader 1 vecka 1 dag
3. Vart bor du? Hus, men garagen sitter fast med varandra. Kan man kalla det radhus då?
4. Hårfärg? Brun
5. Ögonfärg? Brun-grön
6. Hur lång är du? Tillräckligt kort för att nästan blivit kvalificerad dvärg (154,5)
7. Kär? Nope, men det hade varit mysigt.
8. Singel eller upptagen? Enligt facebook står det singel, men jag är dålig på att uppdatera
9. Din bästavän (plural)? Josse och Pannis!!
10. När och vem kysste du senast? Otto...
11. Har du hånglat med någon av samma kön? Nej, fast jag skulle vilja testa... (Sa jag det högt?)
12. När hade du senast sex och med vem? Suck... ovan. Igen.
13. Hur långt är ditt längsta förhållande? 1 månad, 6 dagar. Det där med minuter kan jag inte räkna.
14. Dumpat någon? Ovanstående, igen.
15. Blivit dumpad? Nope
16. Vad för killar/tjejer föredrar du mest? De ärliga
17. Vad har du för mobil? Det står ZTE på den. Jag vet att det är en android!
18. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Hoppa på sängen och köpa en ny när fjädrarna gått sönder.
19. Favoritland? Alltså, jag gillar England, men favorit... Lineland!
20. Favoritfärg? Röd
21. Film? Har ingen, men jag brukar gilla det mesta.
22. Bok? Harry Potter in my <3
23. Killar eller tjejer? I'm bicurious!
24. Vad gillar du mest med dig själv? Min klumsighet?
25. Vad gillar du minst med dig själv? Trampar inte fram
26. Nämn en person du aldrig skulle klara dig utan? Min mamma
27. En person du älskar? Too many to count.
28. En person du hatar? Jag kör egoboost; De som trampar ner mig! (Ja, och så närstående då...)
29. Ut och festa eller myskväll? Det beror på. Jag kan kalla en myskväll för fest och fest för myskväll.
30. Saknar du någon just nu? Gör jag säkert.
31. Vad är det bästa som hänt dig? Alla mina vänner i Arlöv-hålan.
32. Beroende av något? Datorn...
33. Ditt livs största misstag? Att jag inte tar chanser
34. Om du fick välja en enda person att umgås med resten av ditt liv, vem skulle det vara? Jag kan inte välja!! (Frustrationsutbrott)
35. Har du några tatueringar? Nej, men jag vill ha en!
36. Piercingar? Hål i öronen (Close enough)
37. Vem är mest lik dig? Josefine Hansson
38. Har du någon förebild? Alltså, jag ser upp till Josse... lite
39. Vad ska du göra idag? Dagen är i princip över så antagligen sova?
40. Vad är det värsta du vet? Illamående.
41. Vad är det bästa du vet? När allt går som det ska
42. Vad åt du senast? Fisksoppa...
43. Vad vill du ha just nu? Varmchoklad... mmm
44. Vad köpte du senast? Varmchoklad i fredags :D
45. Vem är din favorit kändis? Han programledaren för Dobidoo verkar lite cool med sin flint.
46. Vilken är din favoritställning? Det beror på vad för ställningar e.e
47. Tränar du? Lite grann då och då. Ibland sällan och sällan. Men jag är superduktig på att träna tåviftning!
48. När går du och lägger dig? typ halv elva - elva.
49. Vad är klockan nu? 19.50
50. Är du nöjd med ditt liv? Nöjd och nöjd. Hade jag haft en varm kopp choklad hade det varit superb!
fredag 31 augusti 2012
Grabben i graven brevid
This post is going to be in swedish, mostly. It's going to be a sort-of review of the book and movie Grabben i graven brevid ("The Guy in the grave nextdoor"). If you want a review in english, check out imdb.com and the users review of the film. Here goes:
Grabben i graven brevid handlar helt enkelt om de kulturkrockar som sker när en väldigt "bonnig" mjölkbonde och en prydlig bibliotekarie träffas och blir kära. Går inte att beskriva det på ett annat sätt.
Jag köpte boken för några dagar sedan boken i en second-hand affär (Erikshjälpen för dem som undrar). Jag är en storbokläsare och det blir minst plågsamt för plånboken att köpa så billigt som möjligt. Filmen hade jag hört talas om innan, men aldrig sett den därav mitt val att köpa boken. Jag skulle ta tåget idag till Kristianstad (låna ännu fler böcker, dock litteratur till skolan) och började läsa då de första sidorna. Katarina Mazetti lyckades verkligen fånga mig från första stund. Den hade en feel-good känsla i historien och jag ville bara få veta mer om hur detta skulle sluta. Dialogen är inte så rapp, men när vi dyker in i karaktärernas sätt att tänka blir det "rappt". Ingen är rädd för att uttrycka sina behov och "säger" som det är till oss läsare. Ännu en applåd för Mazetti! Jag förvånades dock över slutet, vilket var ett ganska öppet slut. Men ändå med hintar om att bonden och bibliotekarien skulle få varandra, fast kanske ändå inte. Boken är definitivt läsvärd och den är inte speciellt lång för dem som inte orkar med trehundra-sidors (ca 190).
Detta triggade igång mig till att se filmen. Självklart fick jag mamma med på det så det sluta med att vi två satt vid tv:n, framför soffan och fnissade som två hormonstinnade tonåringar. Med boken färsk i minnet kände jag igen många scener från vad jag läst bara några timmar tidigare. Dock hade de lagt till en del händelser, tagit bort och ändrat slutet. Från mitt perspektiv gjorde det storyn bättre. Boken i sig kunde vara förvirrande, men filmen gjorde handlingen glasklar; Vilka rörde det sig om och vilka hinder hade de i sin väg mot lycka. En klassisk kärlekshistoria om man så säger. Michael Nyqvist var perfekt i rollen som bonden Benny. Elisabet Carlsson gjorde inte heller en dålig imitation av den prydliga Desirée. Personligen satt jag och fnissade, skrattade, gömde mig bakom kudden varannan minut av pinsamma scener, rangliga repliker och generade kinder. Självklart gillade jag filmen och kände mig mer tillfredsställd av det valda slutet i stället för boken.
Sammanfattning: Vill ni inte läsa? Se filmen. Gör gärna båda. Det ger en annan blick in på karaktärerna och vad de tänker. Jag kunde lättare förstå Bennys situation tack vare att jag läst boken, men annars förklarades det lite dåligt till varför han inte kunde lämna sin gård (I boken dog hans pappa när Benny var ung och därav fick han axla ansvaret).
Läs boken, se filmen. Det är en underhållande historia som aldrig tröttas ut.
4/5
Grabben i graven brevid handlar helt enkelt om de kulturkrockar som sker när en väldigt "bonnig" mjölkbonde och en prydlig bibliotekarie träffas och blir kära. Går inte att beskriva det på ett annat sätt.
Jag köpte boken för några dagar sedan boken i en second-hand affär (Erikshjälpen för dem som undrar). Jag är en storbokläsare och det blir minst plågsamt för plånboken att köpa så billigt som möjligt. Filmen hade jag hört talas om innan, men aldrig sett den därav mitt val att köpa boken. Jag skulle ta tåget idag till Kristianstad (låna ännu fler böcker, dock litteratur till skolan) och började läsa då de första sidorna. Katarina Mazetti lyckades verkligen fånga mig från första stund. Den hade en feel-good känsla i historien och jag ville bara få veta mer om hur detta skulle sluta. Dialogen är inte så rapp, men när vi dyker in i karaktärernas sätt att tänka blir det "rappt". Ingen är rädd för att uttrycka sina behov och "säger" som det är till oss läsare. Ännu en applåd för Mazetti! Jag förvånades dock över slutet, vilket var ett ganska öppet slut. Men ändå med hintar om att bonden och bibliotekarien skulle få varandra, fast kanske ändå inte. Boken är definitivt läsvärd och den är inte speciellt lång för dem som inte orkar med trehundra-sidors (ca 190).
Detta triggade igång mig till att se filmen. Självklart fick jag mamma med på det så det sluta med att vi två satt vid tv:n, framför soffan och fnissade som två hormonstinnade tonåringar. Med boken färsk i minnet kände jag igen många scener från vad jag läst bara några timmar tidigare. Dock hade de lagt till en del händelser, tagit bort och ändrat slutet. Från mitt perspektiv gjorde det storyn bättre. Boken i sig kunde vara förvirrande, men filmen gjorde handlingen glasklar; Vilka rörde det sig om och vilka hinder hade de i sin väg mot lycka. En klassisk kärlekshistoria om man så säger. Michael Nyqvist var perfekt i rollen som bonden Benny. Elisabet Carlsson gjorde inte heller en dålig imitation av den prydliga Desirée. Personligen satt jag och fnissade, skrattade, gömde mig bakom kudden varannan minut av pinsamma scener, rangliga repliker och generade kinder. Självklart gillade jag filmen och kände mig mer tillfredsställd av det valda slutet i stället för boken.
Sammanfattning: Vill ni inte läsa? Se filmen. Gör gärna båda. Det ger en annan blick in på karaktärerna och vad de tänker. Jag kunde lättare förstå Bennys situation tack vare att jag läst boken, men annars förklarades det lite dåligt till varför han inte kunde lämna sin gård (I boken dog hans pappa när Benny var ung och därav fick han axla ansvaret).
Läs boken, se filmen. Det är en underhållande historia som aldrig tröttas ut.
4/5
onsdag 29 augusti 2012
The boy who lived
Heads up: This post is going to be most about Harry Potter. Who am I kidding? It's all I'm going to talk about. If you're not interested to get scarfaced, then I propose you close the window right away.
Oh, and I might give away details. Don't read if you don't want spoilers!
Where to begin... My first encounter with the phenonemon Harry Potter, I was nine years old. Harry Potter and the Philosopher's stone was running the cinema. My dad, brother and me went to see it. I don't remember what my actual feeling was during the film, but I do remember that it intrigued me to read the book. My brother was one step ahead and had already read the first three books. I gave the book a shot and read about fourteen pages before I gave up. Don't get me wrong, I love to read but somehow the book didn't capture my interest and it got shelved again.
The year was 2002 and the Chamber of Secrets arrived. As I actually liked the first movie, I went to see the second. I've never liked the basilisk and all of this The chamber is once again opened. That movie was terryfying! After this I decided to give the books a second try. Somehow I managed to plug through the first one and it got really interesting as I also remembered sequences from the film. When I got to the third book, Prisoner of Azkaban, I remember I was curious because this was the first book I didn't have a clue of what was going to happen.
At the time my brother had bought the first five and the waiting for the sixth and seventh book was nervewrecking. I plowed through the first five without a hazzle and got dragged into Harry's many adventures. When the seventh book came out (and I finally got to read it once my brother had finished it), I held it like it was the freakin' bible! I mean, this was holy to me. This was the ending of an era. The war that's been going on since the first book; how to defeat the evil dark lord, Voldemort.
As a noble Hogwartian-fan you should think to read the book carefully and plow through every word with carefulness. Bullshit! I plowed through that piece of crap (Sorry!) in a week and didn't even remember half of what happened. Oh god, how I detest myself for that.
When the final movies came out I remember how everyone was talking. It was a bit fun, because for those who hadn't read the book they didn't have a clue of what was going to happen. I went to see the sixth film with a friend, who hadn't read the books, and just waited for her reaction when Dumbledore died.
My point is when I decided to re-read the books. It was when I'd seen the movies over and over again and couldn't even remember the books. The books that got me hooked. My "twin-sister" kept making references to the series and how it didn't fit with the films. So I grabbed bok nr 1 and started all over again. This was about a month ago. This time I went through every word with care and got surprised how many small details and hints that were made for different characters or things that werent properly introduced until a book or two later. This is what amased me the most. The details, their lives. I admire J.K. Rowling for creating such a world and how she spent fiften, almost twenty years, to build this world. And I can't get my grip on why someone didn't even thought of this before? I mean, the story is not original. You can easily draw the lines to other famous stories. Switch the wands to swords and you've got a typical medieval battle. How on earth hasn't someone come up with this idea before? I don't get it. Wizards and witches is a concept that has been around for hundreds of years. I won't sit here and wonder how she even came up with the idea for the books.
The details, the characters, the stories. My favourite part is when the story isn't centered about some mystery they need to solve, but the ordinary life of a wizard. What emotional conflict they have and so on.
I will try to summon this up or I can just keep going and going. The reason to why I needed to write this down was because I finished the last book, like 30 minutes ago. I needed release for all the thoughts in my head. I've never bothered about the ending before. I know many of HP-fans don't like the "All is well.". First time I read it, didn't bother me so much. All was well; what more was there to say? Voldemort was gone and hadn't been around for nineteen years. But now, when I read it again. Yeah, it bothered me. It felt like it was more to it. The story wasn't over. Ron, Hermione, Harry along with the others had more to tell us. Their lives wasn't over.
I texted my "twin" earlier in a desperate manner to make her calm me down. "I've lived with this world for a month! I can't believe it's over" I wrote. Her answer made me smile:
"It's far from over. That world will always live on"
Oh, and I might give away details. Don't read if you don't want spoilers!
Where to begin... My first encounter with the phenonemon Harry Potter, I was nine years old. Harry Potter and the Philosopher's stone was running the cinema. My dad, brother and me went to see it. I don't remember what my actual feeling was during the film, but I do remember that it intrigued me to read the book. My brother was one step ahead and had already read the first three books. I gave the book a shot and read about fourteen pages before I gave up. Don't get me wrong, I love to read but somehow the book didn't capture my interest and it got shelved again.
The year was 2002 and the Chamber of Secrets arrived. As I actually liked the first movie, I went to see the second. I've never liked the basilisk and all of this The chamber is once again opened. That movie was terryfying! After this I decided to give the books a second try. Somehow I managed to plug through the first one and it got really interesting as I also remembered sequences from the film. When I got to the third book, Prisoner of Azkaban, I remember I was curious because this was the first book I didn't have a clue of what was going to happen.
At the time my brother had bought the first five and the waiting for the sixth and seventh book was nervewrecking. I plowed through the first five without a hazzle and got dragged into Harry's many adventures. When the seventh book came out (and I finally got to read it once my brother had finished it), I held it like it was the freakin' bible! I mean, this was holy to me. This was the ending of an era. The war that's been going on since the first book; how to defeat the evil dark lord, Voldemort.
As a noble Hogwartian-fan you should think to read the book carefully and plow through every word with carefulness. Bullshit! I plowed through that piece of crap (Sorry!) in a week and didn't even remember half of what happened. Oh god, how I detest myself for that.
When the final movies came out I remember how everyone was talking. It was a bit fun, because for those who hadn't read the book they didn't have a clue of what was going to happen. I went to see the sixth film with a friend, who hadn't read the books, and just waited for her reaction when Dumbledore died.
My point is when I decided to re-read the books. It was when I'd seen the movies over and over again and couldn't even remember the books. The books that got me hooked. My "twin-sister" kept making references to the series and how it didn't fit with the films. So I grabbed bok nr 1 and started all over again. This was about a month ago. This time I went through every word with care and got surprised how many small details and hints that were made for different characters or things that werent properly introduced until a book or two later. This is what amased me the most. The details, their lives. I admire J.K. Rowling for creating such a world and how she spent fiften, almost twenty years, to build this world. And I can't get my grip on why someone didn't even thought of this before? I mean, the story is not original. You can easily draw the lines to other famous stories. Switch the wands to swords and you've got a typical medieval battle. How on earth hasn't someone come up with this idea before? I don't get it. Wizards and witches is a concept that has been around for hundreds of years. I won't sit here and wonder how she even came up with the idea for the books.
The details, the characters, the stories. My favourite part is when the story isn't centered about some mystery they need to solve, but the ordinary life of a wizard. What emotional conflict they have and so on.
I will try to summon this up or I can just keep going and going. The reason to why I needed to write this down was because I finished the last book, like 30 minutes ago. I needed release for all the thoughts in my head. I've never bothered about the ending before. I know many of HP-fans don't like the "All is well.". First time I read it, didn't bother me so much. All was well; what more was there to say? Voldemort was gone and hadn't been around for nineteen years. But now, when I read it again. Yeah, it bothered me. It felt like it was more to it. The story wasn't over. Ron, Hermione, Harry along with the others had more to tell us. Their lives wasn't over.
I texted my "twin" earlier in a desperate manner to make her calm me down. "I've lived with this world for a month! I can't believe it's over" I wrote. Her answer made me smile:
"It's far from over. That world will always live on"
tisdag 10 juli 2012
Request
Since my last update was on May 29 my friend requested I published something.
My message:
Hi Josse :)
My message:
Hi Josse :)
tisdag 29 maj 2012
My dear, dear computer is turning four next month. It has been with me since my 16th birthday and it's sad to say I think it's dying (It's a laptop, so you know).
Last night when I restarted it my keyboard stopped working. I freaked out and didn't know what to do. By using the screen keyboard I managed to write my password, but once inside neither internet or sound was working.
My dad is going to do a re-installation tonight and hopefully this will work. I plan to keep it at least til next year.
Right now I'm borrowing another laptop we have, but it's not the same.
I will always love you, dear computer-with-no-name! (Should I give it one? Maybe babtize...)
lördag 19 maj 2012
Footloose
I need to write this down or else I'll go for insanity.
I was watching the musical Footloose earlier this evening. A friend was starring in it and I thought it would be fun, so I brought along my twin (Josefine).
It was really good. Like really really good. The guy who played the main character (Ren) was unbelievable good, on acting then. But, he was not bad to look at either, if you know what I mean.
If I should quote Paulette from the Legally blonde musical: "He is like walking porn!"
It was hot and he wasn't alone. The guy who played his friend was also quite good-looking. And they were both incredible singers and actors.
But the one I was most impressed by was they guy playing the priest. The make-up was really good he looked like and older man, in his forties perhaps, and when he acted he did something with his voice that made him older too. If I think of the whole package the priest was my favorite. He was an awesome actor, incredible singer/voice-actor.
But Ren and his friend was still not bad to look at ;) I'm only sad I didn't take any pictures. Eh, I'll survive.
I was watching the musical Footloose earlier this evening. A friend was starring in it and I thought it would be fun, so I brought along my twin (Josefine).
It was really good. Like really really good. The guy who played the main character (Ren) was unbelievable good, on acting then. But, he was not bad to look at either, if you know what I mean.
If I should quote Paulette from the Legally blonde musical: "He is like walking porn!"
It was hot and he wasn't alone. The guy who played his friend was also quite good-looking. And they were both incredible singers and actors.
But the one I was most impressed by was they guy playing the priest. The make-up was really good he looked like and older man, in his forties perhaps, and when he acted he did something with his voice that made him older too. If I think of the whole package the priest was my favorite. He was an awesome actor, incredible singer/voice-actor.
But Ren and his friend was still not bad to look at ;) I'm only sad I didn't take any pictures. Eh, I'll survive.
måndag 14 maj 2012
Was searching for different pictures on google and by some reason I looked on pictures of the Grim reaper. Anyway, this idea came into my head, quite short but I just wanted to test it and see how it turned out.
http://www.wattpad.com/story/1346301-the-grim-reaper%27s-waiting-room
http://www.wattpad.com/story/1346301-the-grim-reaper%27s-waiting-room
söndag 13 maj 2012
Pump the cardio
My friend Annika slept over and I dragged her out to jog. I'm very eager to exercise and for the first I actually managed to run 2,6 km without stopping (That's a big step for me, since I started to train about a month ago) My dad asked if I were up to run a mile in august, but I probably won't do it. I've just started to jog and now I'm only enjoying it. It feels really good to know the muscles are working their hardest and the ache after is my reward.
Before, everytime I ate sweets, I got low self-esteem and worried I would get fat each time. But that is over! I feel great and I'm actually looking forward to the next time I'm doing my exercise.
Neus is at the top of the world!
Before, everytime I ate sweets, I got low self-esteem and worried I would get fat each time. But that is over! I feel great and I'm actually looking forward to the next time I'm doing my exercise.
Neus is at the top of the world!
måndag 7 maj 2012
One month to go
Today it's exactly one month + one day to go until my twentieth birthday. My parents keep asking me what I want for present. As a kid you know exactly what you want. For me I saw it on some commercial on TV. But now as an adult (Just as well I get used to the word) I don't have a clue. I told them I want a pocket trumpet (color red) and an experience. I'll say I'm not cheap. But the things I wish for is not many and nowadays it's often only one thing I wish for. To be truly honest I'm wishing for sun and warmth the weekend I'm turning twenty. That's my only wish and that's something no one can give me.
Anyway, I keep writing on my novel, laughing at every sentence I'm writing. I don't care if I'll ever get it published or if I find anyone else also liking it. It brings joy to myself, all me. When I finish I'm going to be awful proud of myself.
PS. Thanks Josefine for the wonderful support and the encourage to keep writing Soldier.
Anyway, I keep writing on my novel, laughing at every sentence I'm writing. I don't care if I'll ever get it published or if I find anyone else also liking it. It brings joy to myself, all me. When I finish I'm going to be awful proud of myself.
PS. Thanks Josefine for the wonderful support and the encourage to keep writing Soldier.
söndag 6 maj 2012
lördag 5 maj 2012
In english, please!
Please read my novel/book
http://www.wattpad.com/story/1210462-soldier-temporary-title
I want your input views on it :)
Anyway, this post is mostly going to be written in english. Why? I have no clue. Might be fun.
I've been having ideas about vlogging, but I'm never going anywhere with it. And now my mic is broken. Sometimes it records and sometimes don't. Quite annoying, but what your going to do about it? Maybe buy a new one...
Summer is coming near and the speed in school is going very fast. Essays are due and my praxis is soon ending. I'm stressed, okay.
This was boring. Why don't I have anything to talk about. Oh, I know. I will talk about pancakes.
Pancakes are one of my favourite food. It's round, flat, smells good. I can't cook it. It burns everytime and don't come out in a perfect circle. Thank god for moms!
Check out my channel on youtube: Gulacykeln
Wattpad: Skalem
If you click on those buttoms below, I will think it's very funny and laugh :D
PS. I didn't even know you could have these...
http://www.wattpad.com/story/1210462-soldier-temporary-title
I want your input views on it :)
Anyway, this post is mostly going to be written in english. Why? I have no clue. Might be fun.
I've been having ideas about vlogging, but I'm never going anywhere with it. And now my mic is broken. Sometimes it records and sometimes don't. Quite annoying, but what your going to do about it? Maybe buy a new one...
Summer is coming near and the speed in school is going very fast. Essays are due and my praxis is soon ending. I'm stressed, okay.
This was boring. Why don't I have anything to talk about. Oh, I know. I will talk about pancakes.
Pancakes are one of my favourite food. It's round, flat, smells good. I can't cook it. It burns everytime and don't come out in a perfect circle. Thank god for moms!
Check out my channel on youtube: Gulacykeln
Wattpad: Skalem
If you click on those buttoms below, I will think it's very funny and laugh :D
PS. I didn't even know you could have these...
tisdag 1 maj 2012
Tjoho!
Sitter och skriver på kapitel 5 till min novell; Soldier! Tror snarare inte det blir en novell längre, snarare bok. På hundra sidor om inte mer. Jag skriver för mycket.
Anyway, jag satt och skrev lite på kapitlet och när jag läste det i efterhand lyckades jag skrämma mig själv... jädra legender som ska ställa till det.
Aja, nu har valborg varit och jag firade genom att ha konsert. Gick bra, tackar för de som undrar. Har idag lapat i den varma solen och lyckats bränna mig, ska förmodligen äta lite glass sen och fixa klart planeringsmål till praktiken. Moahaha! Jag är knäpp.
Read! Jag fiskar åsikter och din åsikt är guld värd
http://www.wattpad.com/story/1210462-soldier-temporary-title
Anyway, jag satt och skrev lite på kapitlet och när jag läste det i efterhand lyckades jag skrämma mig själv... jädra legender som ska ställa till det.
Aja, nu har valborg varit och jag firade genom att ha konsert. Gick bra, tackar för de som undrar. Har idag lapat i den varma solen och lyckats bränna mig, ska förmodligen äta lite glass sen och fixa klart planeringsmål till praktiken. Moahaha! Jag är knäpp.
Read! Jag fiskar åsikter och din åsikt är guld värd
http://www.wattpad.com/story/1210462-soldier-temporary-title
fredag 27 april 2012
Trailer
Gjorde trailer till min novell. För att jag inte hade något vettigare att göra...
Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=a9DQx1l4cOY&list=UUZHG4b6H5GBo3wlobH2sCBg&index=1&feature=plcp
PS. Read!
Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=a9DQx1l4cOY&list=UUZHG4b6H5GBo3wlobH2sCBg&index=1&feature=plcp
PS. Read!
måndag 23 april 2012
Lacey Cox
When I was young, I wished for a flower
Not something typical name like Coward.
Every year, every decade wishing for a flower
Every day, every night same old Coward.
Coward was named Howard and tucked inside a box
He had a pet named Lacey Cox.
Lacey Cox soon got married
and went on honeymoon on the ferry.
The marriage soon would end
Like the spoon over fire it would bend.
So Howard in the box
back he Lacey Cox got
As I still wished for a flower
whose name wasn't Coward.
But still, Coward was Howard
tucked inside a box
with a pet named Lacey Cox.
* * *
Check out my wattpad site!
http://www.wattpad.com/user/Skalem
Not something typical name like Coward.
Every year, every decade wishing for a flower
Every day, every night same old Coward.
Coward was named Howard and tucked inside a box
He had a pet named Lacey Cox.
Lacey Cox soon got married
and went on honeymoon on the ferry.
The marriage soon would end
Like the spoon over fire it would bend.
So Howard in the box
back he Lacey Cox got
As I still wished for a flower
whose name wasn't Coward.
But still, Coward was Howard
tucked inside a box
with a pet named Lacey Cox.
* * *
Check out my wattpad site!
http://www.wattpad.com/user/Skalem
söndag 22 april 2012
Scrapbook
Har idag kommit tillbaka, överlevande, från Arlöv efter att ha träffat vänner. Btw, det var väldigt roligt igår/idag :D
Min tvilling visade mig hennes Scrapbook och jag blev så impad att jag bestämde mig för att göra en egen. Ni ser bilderna här till höger över hur den blev -->
När man bestämmer sig för att göra en scrapbook brukar det resultera i ett stort stök. Inte så värst här, men snacka om att jag hitta sjukt mycket grejer jag kunde limma fast i min nya "minnes-bok (Dagbok går inte bra längre, men detta är definitivt roligare att hålla på med). Kalla det nostalgi - för det är typ det de är. Just nu ligger det inte precis i kronologisk ordning, men förmodligen gör det de sen. Det var väldigt kul att klipp- och klistra. Min farmor har gjort en sådan här bok och det är spännande att bläddra i den och se tillbaka till alla minnen som hon har.
Att scrapbooka ska jag definitivt fortsätta med!
fredag 20 april 2012
Nostalgi-kväll
Låser in mig i mitt rum medan mamma har fest med klubben. Har antagligen lite feber, men ska bli frisk till imorrn. Då bär det av till Arlöv och träffa de bästa <3
Det började med att lyssna på A-teens för att sedan spinna vidare till Bosson och S club 7. Nostalgi på hög nivå. Sitter även och skriver på min nya novell. Än så länge kallar jag den för The land of Tahol, men jag suger på titlar och tog någon random. Ni som tittar in här kan ju checka in och läsa det lilla jag skrivit hittills (Det är mer jag skrivit, men jag lägger väl inte ut allt)
http://www.wattpad.com/story/1210462-the-land-of-tahol-temporary-title
- Snälla, kolla in på länken och läs. Jag vill väldigt gärna veta vad ni tycker om handlingen osv. Alla kommentarer tar jag värde!
Idag på praktiken hade jag besök från högskolan. Jag var nervös inför besöket, men det gick bra. Hade planerat två aktiviteter som barnen fick göra. Det gick väldigt bra, men jag har vissa saker jag fortfarande måste tänka på innan jag kan känna mig fulländad. Fick tips på att göra något större projekt med barnen nämligen en större teaterform. Jag blev väldigt triggad av idén, men ska först testa min idé på en mindre variant på onsdag och se hur det går om barnen klarar att träda in i en roll på ett större sätt. Därefter kan jag fundera över det större projektet.
Bara för att jag är glad idag så bjuder jag på en låt som just nu gör så att det spritter i mina ben :)
http://www.youtube.com/watch?v=Tgu56ur7LIw
Det började med att lyssna på A-teens för att sedan spinna vidare till Bosson och S club 7. Nostalgi på hög nivå. Sitter även och skriver på min nya novell. Än så länge kallar jag den för The land of Tahol, men jag suger på titlar och tog någon random. Ni som tittar in här kan ju checka in och läsa det lilla jag skrivit hittills (Det är mer jag skrivit, men jag lägger väl inte ut allt)
http://www.wattpad.com/story/1210462-the-land-of-tahol-temporary-title
- Snälla, kolla in på länken och läs. Jag vill väldigt gärna veta vad ni tycker om handlingen osv. Alla kommentarer tar jag värde!
Idag på praktiken hade jag besök från högskolan. Jag var nervös inför besöket, men det gick bra. Hade planerat två aktiviteter som barnen fick göra. Det gick väldigt bra, men jag har vissa saker jag fortfarande måste tänka på innan jag kan känna mig fulländad. Fick tips på att göra något större projekt med barnen nämligen en större teaterform. Jag blev väldigt triggad av idén, men ska först testa min idé på en mindre variant på onsdag och se hur det går om barnen klarar att träda in i en roll på ett större sätt. Därefter kan jag fundera över det större projektet.
Bara för att jag är glad idag så bjuder jag på en låt som just nu gör så att det spritter i mina ben :)
http://www.youtube.com/watch?v=Tgu56ur7LIw
onsdag 11 april 2012
Malmö och bananer
Imorgon har jag min första salstenta. Jag är en aningen nervös, men jag tror det kommer gå bra. När jag tidigare lyssnat på alla mina kurskamraters panik och funderingar har min enda fråga varit: När får man lov att äta?
Mat är viktigt för mig (Jag är ingen frossare som tar det för givet!) och vart jag än ska någonstans måste jag se till att jag vet hur jag får mat, var och när. Jag gillar att gå hungrig helt enkelt. Jag gillar inte heller att äta för mycket vilket slutar med att jag äter lite, men ofta.
Jag ska inom Malmö imorn och testspela i deras polisorkester. De söker nya medlemmar, jag har kontaktat och allt så det är grönt. Lite nervöst är det, men så är det med det mesta som är nytt. Det var även meningen att jag skulle till Malmö på fredag och träffa en vän. Jag skulle hjälpa med en musikvideo, men så visade sig att hon inte alls behövde mig och glömde säga till. Det gjorde att hon inte sa till i god tid och förklarade ändringarna. Jag var även bjuden på en fest som jag gärna ville gå på, men valde att ställa upp för min vän istället och nu blev det kaos för mig. Tänkte gå på festen istället. Min fredagkväll ska inte förstöras för en sådan banansak!
Mat är viktigt för mig (Jag är ingen frossare som tar det för givet!) och vart jag än ska någonstans måste jag se till att jag vet hur jag får mat, var och när. Jag gillar att gå hungrig helt enkelt. Jag gillar inte heller att äta för mycket vilket slutar med att jag äter lite, men ofta.
Jag ska inom Malmö imorn och testspela i deras polisorkester. De söker nya medlemmar, jag har kontaktat och allt så det är grönt. Lite nervöst är det, men så är det med det mesta som är nytt. Det var även meningen att jag skulle till Malmö på fredag och träffa en vän. Jag skulle hjälpa med en musikvideo, men så visade sig att hon inte alls behövde mig och glömde säga till. Det gjorde att hon inte sa till i god tid och förklarade ändringarna. Jag var även bjuden på en fest som jag gärna ville gå på, men valde att ställa upp för min vän istället och nu blev det kaos för mig. Tänkte gå på festen istället. Min fredagkväll ska inte förstöras för en sådan banansak!
söndag 1 april 2012
Outlet
Jobbade extra igår på Lekolars utförsäljning i Osby. Non-stop flow i kassan från 9-15. Det var precis att man hann ta lunch, så mycket folk var det. Vilket var bra för då flöt tiden på. Sista timmen var det knappt folk och vad händer om inte snaskande från godisskålen så man blir fet till häxan och hennes pepparkakshus. Jag passade på att reservera/köpa lite smågrejer med. Köpte bland annat en ny virknål och lite tunnare garn/tråd. Många kunder köpte fingerdockor föreställande sagorna Snövit och Askungen. Jag tyckte de var så häftiga att jag köpte mig själv exemplar! Sagorna var även med på engelska.
Det är riktigt billigt där och om ni läser detta nu och befinner er nära, åk inom outleten i Osby (tror de stänger 15-16). Annars kan ni åka inom i höst. Den förekommer två ggr om året.
onsdag 28 mars 2012
Disco
Pappa och jag hittade ett bra klipp för er som vill lära er coola moves till dansgolvet.
This is for you, enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=PeQpwQ1xgbI
This is for you, enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=PeQpwQ1xgbI
söndag 18 mars 2012
Hugo Cabrét
Denna film handlar om den föräldralöse Hugo som bor på tågstationen i Paris omkring 1930. Ingen vet om det, men det är Hugo som sköter klockorna på stationen och ser till att dem går. Under tiden stöter Hugo på den äldre mannen Georges Méliès med ett makalöst förflutet.Jag gilla den här filmen och tipsar att den är sevärd. Jag älskade ljuset, miljön och de olika kameravinklarna. Historien var sockersöt och ibland tragisk att man ville gråta. Tidvis fokuserar den på Hugo och Méliès som huvudpersoner, men vi får även inträde till filmens historia. Sacha Baron Cohen gör en komisk biroll som tågstationens vakt och den kände skådespelaren Jude Law har även ett kort inslag, som Hugos far, för de som gillar honom.
Betyg: 4/5
tisdag 13 mars 2012
Iver
Om tio dagar sitter jag med mina allra bästa vänner i biosalongen och ser Hungerspelen. Fy bubblan vad jag har väntat på den filmen. Och det är första gången jag ser en film på premiären så mina förväntningar är höga för att detta ska bli bra.
Jag höll ett Harry Potter maraton i helgen. Vi hann hälften av serien och resten avslutas nu till helgen. Jag blev för ivrig och såg 5:an och 6:an igår (7:an kan jag faktiskt hålla mig för) Älskar verkligen den serien <3
Egentligen har jag inte så mycket att säga. En ny bokrecension kommer snart upp.
Tills dess får ni ett fint klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=gr2z2fq__A8
Jag höll ett Harry Potter maraton i helgen. Vi hann hälften av serien och resten avslutas nu till helgen. Jag blev för ivrig och såg 5:an och 6:an igår (7:an kan jag faktiskt hålla mig för) Älskar verkligen den serien <3
Egentligen har jag inte så mycket att säga. En ny bokrecension kommer snart upp.
Tills dess får ni ett fint klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=gr2z2fq__A8
fredag 2 mars 2012
F*ck my life
När jag vaknade i morse hade jag ingen önskan att gå till skolan. Jag ville bara somna om. Inte gjorde det bättre då min ögoninflammation var tillbaka (innan hade jag ingen smärta av det, men nu värker det lite i mitt vänstra öga. Åter går jag på medicinkur och hoppas det ska försvinna snart). Men så kom jag på att det var fredag. Härliga fredag där man kan vara uppe lite längre än vanligt, äta godis utan att få dåligt samvete och slippa ställa klockan till nästa dag. Fredag är min favoritdag och jag är nog inte ensam om det. Jag har aldrig varit en morgonmänniska, inte ens en kvällsmänniska för den delen, därav min uppskattning att slippa ställa väckarklocka. Jag behöver alltid minst en halvtimme att snooza annars förväntas zombie-uttryck av mig istället.
Jag hade bakat med mig kakor (vilket blev väldigt uppskattat) till gruppstudierna i eftermiddag. Jag bakade dem igår halv åtta och fyllde på för mycket deg i formarna att det bokstavligt översvämmade. Smaken var fortfarande fantastisk, men jag skulle inte varit så naiv och tro att de tinte skulle svälla trots att det inte fanns något bakpulver.
Vi skulle repetera vår fina dockteater inför examinationen nästa vecka. Det gick ganska bra, men vi har några småsaker att fixa innan dess.
Jag vet inte vad det är, men detta har inte känts som min dag. Inget har gått direkt snett. Saker har flytit på bra och jag överlevde tågresan hem. Men ändå får jag känslan att mer hade kunnat åstadkommit. Denna dag kunde varit bättre. Säkert mina förmenstruella hormoner som startar månadens depression... varför nämner jag det här...?
Jag hade bakat med mig kakor (vilket blev väldigt uppskattat) till gruppstudierna i eftermiddag. Jag bakade dem igår halv åtta och fyllde på för mycket deg i formarna att det bokstavligt översvämmade. Smaken var fortfarande fantastisk, men jag skulle inte varit så naiv och tro att de tinte skulle svälla trots att det inte fanns något bakpulver.
Vi skulle repetera vår fina dockteater inför examinationen nästa vecka. Det gick ganska bra, men vi har några småsaker att fixa innan dess.
Jag vet inte vad det är, men detta har inte känts som min dag. Inget har gått direkt snett. Saker har flytit på bra och jag överlevde tågresan hem. Men ändå får jag känslan att mer hade kunnat åstadkommit. Denna dag kunde varit bättre. Säkert mina förmenstruella hormoner som startar månadens depression... varför nämner jag det här...?
måndag 27 februari 2012
Barnboks-mani
Har letat igenom förrådet efter en viss barnbok jag hade som liten, men att ge sig in där är stört omöjligt. Det jobbiga är att jag inte kommer ihåg titeln på boken. Det jag vet är att det är en antologi med olika sagor i, bland annat om Lille Trille. Mitt starkaste minne är att det ska finnas grisar i 1700-talskostymer märkligt nog. Och så finns det ramsan:
Den lilla grisen gick till torget
Den lilla grisen blev kvar
Den lilla grisen åt rostbiff
Den lilla grisen blev utan
och den lilla grisen sa nöff nöff nöff jag kan inte hitta hem
Någon som har en idé om vilken bok? Antagligen är den utgiven i början av 1990-talet (Min barndoms början), men längre kommer jag inte. De tär helt sjukt vad en bok kan fastna på huvudet och jag blir galen om jag inte kommer på vilken det är. Tänkte ta en tur till biblan imorn och leta på deras barnavdelning. River väl ut hela förrådet om jag inte hittar den. Jag ska hitta den, jag bara ska!
Den lilla grisen gick till torget
Den lilla grisen blev kvar
Den lilla grisen åt rostbiff
Den lilla grisen blev utan
och den lilla grisen sa nöff nöff nöff jag kan inte hitta hem
Någon som har en idé om vilken bok? Antagligen är den utgiven i början av 1990-talet (Min barndoms början), men längre kommer jag inte. De tär helt sjukt vad en bok kan fastna på huvudet och jag blir galen om jag inte kommer på vilken det är. Tänkte ta en tur till biblan imorn och leta på deras barnavdelning. River väl ut hela förrådet om jag inte hittar den. Jag ska hitta den, jag bara ska!
lördag 25 februari 2012
Silence av Becca Fitzpatrick
OBS! Detta är en bok som ingår i en serie, så för er som inte vill ha spoilers föreslår jag att ni antingen läser första boken, Hush Hush, eller strunta i inlägget^^
Silence är den tredje delen i "Hush, hush" serien som fått nästan lika stor uppståndelse som Twilight-serien. Kanske också för att den påminner starkt om varandra. I Twilight möter vi den förbjudna kärlek som uppstår mellan människan Bella och vampyren Edward. I Hush, Hush möter vi den någorlunda vanliga Nora Grey och hennes möta med Patch, en ung man som inte är vad han verkar. Patch är en fallen ängel, hans vingar bortrivna, och har levt på jorden i många hundra år. Nora och Patch blir kära och, precis som i Twilight, det måste tystas ner. Inte kan man ha omöjliga kärlekshistorier. Det enda som känns mer positivt triggande hos Patch är att han åtminstone är man nog för sig och inte glittrar.
I änglarnas värld finns det tre typer; Ärkeänglarna (och dess underkategorier), de fallna änglarna och Nephilims (avkomman mellan en fallen ängel och en människa).
Silence är den tredje delen i "Hush, hush" serien som fått nästan lika stor uppståndelse som Twilight-serien. Kanske också för att den påminner starkt om varandra. I Twilight möter vi den förbjudna kärlek som uppstår mellan människan Bella och vampyren Edward. I Hush, Hush möter vi den någorlunda vanliga Nora Grey och hennes möta med Patch, en ung man som inte är vad han verkar. Patch är en fallen ängel, hans vingar bortrivna, och har levt på jorden i många hundra år. Nora och Patch blir kära och, precis som i Twilight, det måste tystas ner. Inte kan man ha omöjliga kärlekshistorier. Det enda som känns mer positivt triggande hos Patch är att han åtminstone är man nog för sig och inte glittrar.
I änglarnas värld finns det tre typer; Ärkeänglarna (och dess underkategorier), de fallna änglarna och Nephilims (avkomman mellan en fallen ängel och en människa).
- I första delen möter Nora Patch och hennes kunskaper om denna andra värld växer. Patch tänkte offra Nora för att bli människa, men väljer hellre att bli hennes väktare efter att han räddat henne undan en ond Nephilim.
- I andra delen tvingas de avsluta sitt förhållande då ärkeänglarna inte gillar att en väktare har så starka känslor för sin människa. Scott Parnell introduceras och Nora får veta om sin riktiga blodslinje och hur hon är kopplad till Nephilim. Ännu en gång räddas Nora av Patch från döden och de ger efter för sina känslor.
- I Silence möter vi Nora, hittad i natten på en kyrkogård, med minnesförlust. Det visar sig att hon inte minns något från sitt liv de senaste fem månaderna, inte ens Patch. Nora fösöker tampas med sin minnesförlust och hitta de förlorade minnena igen. Med ens börjar hon förstå att händelserna inte skett på egen hand och hon tänker ta reda på varför.
-- Jag började läsa denna del med spänning och förundran över hur det kommer gå för Nora och Patchs historia. Författaren skriver bra och beskriver händelserna tydligt. Dock fanns det en del luckor. Scott Parnell gör ett återframträdande och där rollerna blivit ombytta mellan han och Nora. Tidigare var det hon som informerade honom om hans bakgrund och vad han var för något. I och med Noras minnesförlust var det hans tur att förklara och jag fick känslan av att han visste mer än vad han fått veta i tidigare böcker. I denna bok hänvisar han på att han visste sin "form" redan innan han träffade Nora. Jag kan ha misstolkat det fel, men det var något jag irriterade mig på och gjorde just den scenen svagare. Vidare tyckte jag boken var bra och avslutades i en bra cliffhanger och gjorde tydliga anvisningar på att ytterligare en del skulle komma. --
Nu i efterhand irriterar jag mig på alla likheter det finns mellan denna serie och Twilight. Jag är inget stort fan av Twilight, men har dock läst alla böcker. Jag tänker inte rada upp likheterna här, men det finns en del vilket gör att Hush, Hush förlorar orginalitet i sin historia. Men för er som är intresserade och har läst båda serierna får ni gärna rada upp de likheter ni hittar. Jag hittade tio likheter, som i stora drag utgör grunden för historierna. Hur många hittade du?
Betyg: 3.5/5
torsdag 23 februari 2012
Vad ska man med ögon till?
Denna morgon har jag redan hunnit vara på vårdcentralen, apoteket och konsum! Förklaring? Ögoninflammation, hämta recept och sedan trösta mig med choklad. Mitt öga kliade igår för att sedan sippra ut grön gegga och bli rött. Mina ögon har aldrig blivit sjuka innan, men alltid händer det en första gång.
Ska göra toast sen på vår fina stekpanna och se någon film. Eller läsa. Apropå läsa har den stora bokrean börjat. Jag och några klasskamrater besökte bokia och kollade in vad dem ville bli av med. Typiskt mig att de enda böcker jag ville ha inte var på rea. I will survive!
Köpte mina två pocket ändå. Min bokhylla ska fyllas tills den knakar!
Ska göra toast sen på vår fina stekpanna och se någon film. Eller läsa. Apropå läsa har den stora bokrean börjat. Jag och några klasskamrater besökte bokia och kollade in vad dem ville bli av med. Typiskt mig att de enda böcker jag ville ha inte var på rea. I will survive!
Köpte mina två pocket ändå. Min bokhylla ska fyllas tills den knakar!
tisdag 21 februari 2012
Hungerspelen
Hungerspelen av Suzanne Collins
Första gången jag la ögonen på omslaget till boken reagera jag inte mer än noteringen av att det var en bok. Ett häftigt omslag, men inte tillräckligt för att locka mig att läsa den.
För några veckor sedan fick jag veta att en film gjorts av just denna bok. Jag kände igen titeln, klicka mig in på youtube och såg trailern. Himlavalvet öppnade sig. Den omsvalvande spänning jag kände av två minuter väckte min hunger att se filmen och mina tankar vandrade då till boken. En film går snabbare att se än att läsa en bok, men jag hade inte tålamod att vänta till dess premiär och började läsa boken. Detta blev min åsikt:
Boken utprövar våran inre mänskliga natur och hur långt vi är beredda att gå för överlevnad. På bekostning av underhållning. Det handlar om de årliga Hungerspelen, till minne av de gamla upproren (och för att hålla de lägre klasserna på plats). Tjugofyra deltagare, ungdomar, väljs ut att delta i kampen och allting direktsänds i tv. Reglerna är enkla: Endast en får överleva.
Författaren inleder boken på Slåtterdagen. Den dag som är "höjdpunkten" på året, den dag då två ungdomar från varje distrikt väljs ut, och Katniss Everdeen presenteras, bokens hjältinna. Som bokslukare med lite tålamod har jag svårt för långa och överdrivna beskrivningar av händelser. Collins drar inte ut på någon beskrivning utan ger den information som krävs för att man som läsare ska komma på djupet hos karaktärerna och att en sympatisk känsla ska växa fram med tiden. Hjältinnans största kärlek, hennes lillasyster Prim, presenteras och vi introduceras även för Katniss fasa över att Prim ska bli vald till spelen. Den omöjliga inträffar och Prim blir vald, men Katniss är snabb att visa vilja med att ta hennes plats. Och historien är igång. Vi är med om de smärtsamma och ansträngande förberedelserna innan man vaskas vidare rakt in i spelets gång.
Collins beskriver händelserna raskt och drar gärna ut lite på de mer känslosamma bitarna. En perfekt kombination, enligt mig där man vill att den sympatiska känslan ska framträda vid de karaktärer man fått chansen att lära känna. Denna bok anser jag att man borde läsa. Den har spännande intriger och snabba dialoger. Den får en att fundera över hur människan fungerar och just vårt tankesätt kring överlevnad. Inte minst med vad vi gör för underhållning.
Hungerspelen är första delen i en trilogi och jag tänker ge mig på att läsa alla.
Första gången jag la ögonen på omslaget till boken reagera jag inte mer än noteringen av att det var en bok. Ett häftigt omslag, men inte tillräckligt för att locka mig att läsa den.
För några veckor sedan fick jag veta att en film gjorts av just denna bok. Jag kände igen titeln, klicka mig in på youtube och såg trailern. Himlavalvet öppnade sig. Den omsvalvande spänning jag kände av två minuter väckte min hunger att se filmen och mina tankar vandrade då till boken. En film går snabbare att se än att läsa en bok, men jag hade inte tålamod att vänta till dess premiär och började läsa boken. Detta blev min åsikt:
Boken utprövar våran inre mänskliga natur och hur långt vi är beredda att gå för överlevnad. På bekostning av underhållning. Det handlar om de årliga Hungerspelen, till minne av de gamla upproren (och för att hålla de lägre klasserna på plats). Tjugofyra deltagare, ungdomar, väljs ut att delta i kampen och allting direktsänds i tv. Reglerna är enkla: Endast en får överleva.
Författaren inleder boken på Slåtterdagen. Den dag som är "höjdpunkten" på året, den dag då två ungdomar från varje distrikt väljs ut, och Katniss Everdeen presenteras, bokens hjältinna. Som bokslukare med lite tålamod har jag svårt för långa och överdrivna beskrivningar av händelser. Collins drar inte ut på någon beskrivning utan ger den information som krävs för att man som läsare ska komma på djupet hos karaktärerna och att en sympatisk känsla ska växa fram med tiden. Hjältinnans största kärlek, hennes lillasyster Prim, presenteras och vi introduceras även för Katniss fasa över att Prim ska bli vald till spelen. Den omöjliga inträffar och Prim blir vald, men Katniss är snabb att visa vilja med att ta hennes plats. Och historien är igång. Vi är med om de smärtsamma och ansträngande förberedelserna innan man vaskas vidare rakt in i spelets gång.
Collins beskriver händelserna raskt och drar gärna ut lite på de mer känslosamma bitarna. En perfekt kombination, enligt mig där man vill att den sympatiska känslan ska framträda vid de karaktärer man fått chansen att lära känna. Denna bok anser jag att man borde läsa. Den har spännande intriger och snabba dialoger. Den får en att fundera över hur människan fungerar och just vårt tankesätt kring överlevnad. Inte minst med vad vi gör för underhållning.
Hungerspelen är första delen i en trilogi och jag tänker ge mig på att läsa alla.
Betyg: 4.5/5
Oh happy day
Plötsligt kan inget gå fel. Inget kan ens bli fel för mig. Mitt liv börjar sakta gå upp för stegen och jag är oövervinnerlig!
Idag har jag fått jobb. Från och med den 21 februari 2012 är jag timvikarie på förskolor inom Höörs kommun. Det är ingen regelbunden lönecheck i månaden, men timlönen är bra och det krävs inte många timmar för att komma upp i den summan som krävs för att min resa till England inte längre behöver vara en dröm.
I onsdags var jag på min första hockeymatch med Josse. Jag har aldrig varit sportintresserad och hockey har jag aldrig prioriterat att följa. Vi såg Malmö Redhawks mot Troja Ljungby på Malmö arena. Känslan var obeskrivlig! Att det kan vara så roligt att se något meningslöst, men ändå finns lusten att fortsätta se. Detta kommer absolut inte vara min sista hockeymatch, det lovar jag. Jag borde nog inte oroa mig heller när jag kollar sportsidorna i tidningen på morgonen...
Idag har jag fått jobb. Från och med den 21 februari 2012 är jag timvikarie på förskolor inom Höörs kommun. Det är ingen regelbunden lönecheck i månaden, men timlönen är bra och det krävs inte många timmar för att komma upp i den summan som krävs för att min resa till England inte längre behöver vara en dröm.
I onsdags var jag på min första hockeymatch med Josse. Jag har aldrig varit sportintresserad och hockey har jag aldrig prioriterat att följa. Vi såg Malmö Redhawks mot Troja Ljungby på Malmö arena. Känslan var obeskrivlig! Att det kan vara så roligt att se något meningslöst, men ändå finns lusten att fortsätta se. Detta kommer absolut inte vara min sista hockeymatch, det lovar jag. Jag borde nog inte oroa mig heller när jag kollar sportsidorna i tidningen på morgonen...
lördag 18 februari 2012
Home
För en gångs skull har jag absolut inget att säga. Därför tänker jag ägna denna eftermiddag med film, mat och ballerina i väntan på att sticka till min bror senare ikväll.
Dagens youtube-klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=ukgvTE3A0Ic
Dagens youtube-klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=ukgvTE3A0Ic
onsdag 8 februari 2012
Dag sjukling
Började läsa Hungerspelen igår. Jag visste om bokserien sedan tidigare, men det var när trailern för filmatiseringen kom som jag balla ur totalt. Jag måste se den filmen! tänkte jag. Då vandrade tanken även tillbaka till böckerna. Kanske borde jag läsa dem före, i alla fall första boken. Så det gör jag nu. Den börjar helt okej, men jag har bara läst ca 20 sidor så min åsikt kan inte nyttjas än.
Dagens youtube-klipp:
måndag 6 februari 2012
Dag oändlig
Så här blev det färdiga resultat av min virkade anka. Huvudet blev för avlångt, näbben för smal och kroppen knasig. Fast jag gillar att näbben blev blå. Varför den traditionella? (Hade egentligen inte dem färgerna hemma, avslöja inget!). Beställdemin första virkbok för amigurumi häromdagen. Den bör komma i brevlådan denna vecka. Den här nya hobbyn känns spännande. Glad att min tvilling tipsade mig.
Jag ska börja sjunga i bandet på musikskolan nu. Fast inte ensam. Vi är två som delar på uppdraget efter vår sångerska/trombonist valde att sluta. Jag har inte världens bästa sångröst, men tillräckligt för att kunna hålla rena toner. Inget jämfört med den vi hade, men det får duga. Jag ser lite fram emot de kommander konserter vi ska ha samtidigt som jag fasa för hur det kommer gå.
PS. Har en youtube-kanal, Gulacykeln. Titta in vettja!
tisdag 31 januari 2012
Haparanda!
Idag hade jag min första körlektion på körskolan. Det var lite nervöst och spännande på samma gång. Lyckades glida på isen vilket resulterade i ett skrik från min sida och lite hopp med bilen. Undrar hur jag kommer reagera när det är dags för halka. Jag har bara betalat för tio lektioner än så länge och hoppas jag kan hålla mig inom den ramen med. Detta blir en utmaning för mig själv.
Ett av mina mål i livet är att ge ut en bok, om det så är via bokförlag eller trycker ut den själv. Har faktiskt börjat skissa på en novell och håller tummarna på att jag lyckas slutföra den. Tidigare har jag alltid kollat på hur många sidor jag skriver, men nu fokuserar jag mer på innehållet och att det ska bli bra. Längden får bli som den blir. Blir det femtio sidor så blir den kort, men jag har i alla fall inte tagit med mig detaljer jag anser onödiga.
För några veckor sedan bestämde jag mig för att se alla Vänner-säsonger. Exakt alla. Detta är en omtalad serie som jag aldrig haft möjlighet att se då jag inte växt upp med kanal 5. Slutresultat: Serien var så j*vla f*cking underbar att jag grät av awesomeness!
Biverkningarna var det vanliga, jag kunde inte släppa tanken från serien och blev helt besatt av allt och alla karaktärer. Det var nu jag insåg att jag behövde skaffa mig en hobby och då min kära tvillingsyster Josefine visade mig sina virkade Harry Potter-gubbar visste jag att jag hittat min grej. Ja, jag skulle bara prova det först. Så jag satte igång med virkning och biverkningarna blev rejält ont i fingrar och handleder. Klagande skickade jag sms till min tvilling om varför hon inte varnat om smärtan. Lite skratt och en halvfärdig anka senare, med dysfunktionell huvudform, slutade jag för kvällen och väntar med att avsluta projektet.
Lägger upp bild när jag väl är klar på min befjädrade vän :)
Ett av mina mål i livet är att ge ut en bok, om det så är via bokförlag eller trycker ut den själv. Har faktiskt börjat skissa på en novell och håller tummarna på att jag lyckas slutföra den. Tidigare har jag alltid kollat på hur många sidor jag skriver, men nu fokuserar jag mer på innehållet och att det ska bli bra. Längden får bli som den blir. Blir det femtio sidor så blir den kort, men jag har i alla fall inte tagit med mig detaljer jag anser onödiga.
För några veckor sedan bestämde jag mig för att se alla Vänner-säsonger. Exakt alla. Detta är en omtalad serie som jag aldrig haft möjlighet att se då jag inte växt upp med kanal 5. Slutresultat: Serien var så j*vla f*cking underbar att jag grät av awesomeness!
Biverkningarna var det vanliga, jag kunde inte släppa tanken från serien och blev helt besatt av allt och alla karaktärer. Det var nu jag insåg att jag behövde skaffa mig en hobby och då min kära tvillingsyster Josefine visade mig sina virkade Harry Potter-gubbar visste jag att jag hittat min grej. Ja, jag skulle bara prova det först. Så jag satte igång med virkning och biverkningarna blev rejält ont i fingrar och handleder. Klagande skickade jag sms till min tvilling om varför hon inte varnat om smärtan. Lite skratt och en halvfärdig anka senare, med dysfunktionell huvudform, slutade jag för kvällen och väntar med att avsluta projektet.
Lägger upp bild när jag väl är klar på min befjädrade vän :)
måndag 23 januari 2012
Namnlös
Ni vet det där typiska beteendet som brukar hända när man är på facebook? Man börjar snoka på andras profiler -> går in på deras vänlistor -> snokar vidare. För mig är det mest att stilla den nyfikenhet kring andra människor. Oftast kollar jag folk som jag i skola med tidigare, folk jag brukade umgås med. Det är väl självklart att man är nyfiken på vad som händer i deras liv (ja, om det inte har supersäker inställning så man inte kan se annat än deras profilbild). Någon hade flyttat till Norge, en annan hade gift sig. En annan hade dött...
Jag visste inte hur jag skulle reagera. Den sistnämnda hade jag aldrig gått i samma klass med, men vi gick i parallell. Jag kände igen namnet tillräckligt för att veta att vi gått på samma skola. Hans facebooksida fanns fortfarande kvar och när jag såg bilder på honom visste jag direkt vem det var. Jag kände inte honom tillräckligt för att få den hjärtskärande sorg, men tillräckligt för att få en chock och ledsamhet. Jag önskar att hans liv inte hade tagit slut så tidigt.
Det är såna här saker som får mig att bli allmänt deprimerad och fundera över livet i sig. "Hur lite vi egentligen finns till" eller "Hur snabbt man kan ryckas från sin tillvaro". Jag fyller tjugo i juni och jag hoppas innerligt att jag lever så pass att jag får uppleva den. Gärna trettio för den delen. Men det är det som är kruxet. Jag vet inte om jag får uppleva dem sakerna. Jag kanske dör imorn, på fredag eller om en månad. Jag kanske dör när jag har min uppkörning för att en lastbil kör in i sidan. Eller så får jag chansen att leva mina åttio år och dö som en gammal gumma. Det är lite skrämmande att inte veta.
The sims är ett av mina favoritspel och det finns nog en anledning mer än att dem har gröna diamanter ovanför sina huvuden. I spelet vet jag när varje gubbe ska dö. Jag vet när dem åldras, jag vet när saker och ting inträffar. Jag vet allt sånt som är väsentligt och därav den kontroll spelet inbringar. Förvisso vet jag när jag fyller år. Jag har en årlig födelsedag varenda år precis som resten av mänskligheten, men det är allt som händer emellan jag tappar kontrollen. Kanske är det därför jag har en aning rädsla för livet i sig. Jag har ingen kontroll och kan inte klicka mig fram.
För fem år sedan blev jag påkörd av en bil på väg till skolan. Det var ingen stor smäll, men tillräckligt för att orsaka blödningar i mina muskler. Men tänk om bilen kört en aning fortare? Hade jag ens funnits här idag? Hade jag suttit i rullstol, förlamad från bäckenet och ner? Den händelsen skrämde livet ur mig och sen dess är jag väldigt noga med att trycka för grön gubbe vid varje övergångsställe. Skulle det hända igen har jag i alla fall lagen på min sida. Om jag överlever då.
Jag visste inte hur jag skulle reagera. Den sistnämnda hade jag aldrig gått i samma klass med, men vi gick i parallell. Jag kände igen namnet tillräckligt för att veta att vi gått på samma skola. Hans facebooksida fanns fortfarande kvar och när jag såg bilder på honom visste jag direkt vem det var. Jag kände inte honom tillräckligt för att få den hjärtskärande sorg, men tillräckligt för att få en chock och ledsamhet. Jag önskar att hans liv inte hade tagit slut så tidigt.
Det är såna här saker som får mig att bli allmänt deprimerad och fundera över livet i sig. "Hur lite vi egentligen finns till" eller "Hur snabbt man kan ryckas från sin tillvaro". Jag fyller tjugo i juni och jag hoppas innerligt att jag lever så pass att jag får uppleva den. Gärna trettio för den delen. Men det är det som är kruxet. Jag vet inte om jag får uppleva dem sakerna. Jag kanske dör imorn, på fredag eller om en månad. Jag kanske dör när jag har min uppkörning för att en lastbil kör in i sidan. Eller så får jag chansen att leva mina åttio år och dö som en gammal gumma. Det är lite skrämmande att inte veta.
The sims är ett av mina favoritspel och det finns nog en anledning mer än att dem har gröna diamanter ovanför sina huvuden. I spelet vet jag när varje gubbe ska dö. Jag vet när dem åldras, jag vet när saker och ting inträffar. Jag vet allt sånt som är väsentligt och därav den kontroll spelet inbringar. Förvisso vet jag när jag fyller år. Jag har en årlig födelsedag varenda år precis som resten av mänskligheten, men det är allt som händer emellan jag tappar kontrollen. Kanske är det därför jag har en aning rädsla för livet i sig. Jag har ingen kontroll och kan inte klicka mig fram.
För fem år sedan blev jag påkörd av en bil på väg till skolan. Det var ingen stor smäll, men tillräckligt för att orsaka blödningar i mina muskler. Men tänk om bilen kört en aning fortare? Hade jag ens funnits här idag? Hade jag suttit i rullstol, förlamad från bäckenet och ner? Den händelsen skrämde livet ur mig och sen dess är jag väldigt noga med att trycka för grön gubbe vid varje övergångsställe. Skulle det hända igen har jag i alla fall lagen på min sida. Om jag överlever då.
söndag 22 januari 2012
Kalas!
Var på en temakväll på Kraftstationen i Malmö i fredags. Sedan jag blivit deklarerad (tillsammans med min tvilling) som HarryPotter-nörd, var jag välkommen att delvis planera den kväll som skulle gå under namnet Harry Potter. Det känns hedrande att vara så insatt i ämnet, men ska jag se det som positivt eller negativt? Kanske vet jag snart för mycket.
Kvällen blev helt klart lyckad (mat från Hogwarts, film, maskerad, allt!). Vi hade två laglekar där jag hade kommit på idén om att dela in oss i de fyra elevhemmen med hjälp av den talande hatten. Kort sagt var kvällen väldigt lyckad! Jag älskar allt som har med Hogwarts att göra att jag önskat att även jag fick antagningsbrev skickat med en uggla.
Igår var det kalas för min bästis som fyllt 19. Hon fick en magisk mugg av mig som ändrar färg i värme. Gå in på photobox.se så hittar ni den jag beställde!
I och med att den nya terminen inte börjar förrän imorn kunde jag för en gångs skull inte känna någon stress med skolarbete, då jag inte har någon. Satt hela eftermiddagen och la pussel. Det är väldigt rogivande, även om det kanske låter tråkigt i längden. Önskade mig pussel i julklapp, men jag tror folk ser mig som ännu mer vuxen än vad jag känner mig. Man brukar säga "hitta barnet inom sig", men jag tror snarare jag ska hitta ansvaret inom mig. Eller vuxenheten, vad man nu säger.
En rolig sak att berätta: Har fått äran att spela trumpet på min kusins bröllop i juni :) Ser fram emot det väldigt mycket och ska verkligen se till att jag spelar så vackert som jag någonsin kan!
Kvällen blev helt klart lyckad (mat från Hogwarts, film, maskerad, allt!). Vi hade två laglekar där jag hade kommit på idén om att dela in oss i de fyra elevhemmen med hjälp av den talande hatten. Kort sagt var kvällen väldigt lyckad! Jag älskar allt som har med Hogwarts att göra att jag önskat att även jag fick antagningsbrev skickat med en uggla.
Igår var det kalas för min bästis som fyllt 19. Hon fick en magisk mugg av mig som ändrar färg i värme. Gå in på photobox.se så hittar ni den jag beställde!
I och med att den nya terminen inte börjar förrän imorn kunde jag för en gångs skull inte känna någon stress med skolarbete, då jag inte har någon. Satt hela eftermiddagen och la pussel. Det är väldigt rogivande, även om det kanske låter tråkigt i längden. Önskade mig pussel i julklapp, men jag tror folk ser mig som ännu mer vuxen än vad jag känner mig. Man brukar säga "hitta barnet inom sig", men jag tror snarare jag ska hitta ansvaret inom mig. Eller vuxenheten, vad man nu säger.
En rolig sak att berätta: Har fått äran att spela trumpet på min kusins bröllop i juni :) Ser fram emot det väldigt mycket och ska verkligen se till att jag spelar så vackert som jag någonsin kan!
tisdag 17 januari 2012
Nummer två, tack
Min första termin på högskola avslutas nu på fredag och en ny börjar veckan därpå. Sex terminer kvar och jag är färdigutbildad. Det låter inte så pjåkigt när man tänker efter. Så länge man tar en termin i taget kommer allt bara susa förbi. En positiv sak med våren är att vintern snart är över (var knappt någon vinter förvisso..), men något annat börjar. Söka sommarjobb. Det är nu man ska vinna en miljon på lotto och slippa känna stress över det. Jag brukar fundera ibland på vad jag verkligen skulle göra om jag hade vunnit så mycket pengar. Mitt förnuftiga jag skulle lagt allt på ett sparkonto och hållt tummarna på att räntan får det att öka kraftigt. Fast mitt verkliga jag skulle nog satt sprätt på minst en fjärdedel av allt inom loppet av ett år. Om knappt ens det.
Tycker ni inte det är fantastiskt hur vi har förvandlat lite metall och papper till något som har stort värde? Om vi hade behållit byteshandeln hade en del folk kanske inte haft den samlarmani dem har och sluppit hamna i konstiga tv-program. Det är fascinerande hur vi människor kan sätta ett stort personligt värde till saker som är ersättningsbara. Jag brukar tänka "att om jag ens hade det minsta gnutta intresse för vetenskap skulle jag vara professor i biologi", eller forskare. Snarare forskare kring människokroppen. Hur vi människor fungerar kommer alltid att fascinera mig. Min bästa vän läste socialpsykologi (tror jag det heter...?) i höstas och jag tyckte det var intressant när hon berättade om olika saker hon lärde kring den mänskliga knoppen.
Hur kommer det sig att vi kallar oss smartare än andra djur? Vad gör oss smartare? Är det vårt sätt att uppfinna nya saker som gör oss latare med decennierna? Som får oss att gå upp för mycket i vikt och sedan dö av överbelastning i fetman? Skulle varit härligt att födas som en fågel och slippa de mänskliga problem vi skapar och bara bry sig om sin egen överlevnad. Plus att jag älskar att flyga (eller ens vara några meter ovanför marken). Det kanske förklarar den Peter Pan-dröm jag hade för några år sen...
Tycker ni inte det är fantastiskt hur vi har förvandlat lite metall och papper till något som har stort värde? Om vi hade behållit byteshandeln hade en del folk kanske inte haft den samlarmani dem har och sluppit hamna i konstiga tv-program. Det är fascinerande hur vi människor kan sätta ett stort personligt värde till saker som är ersättningsbara. Jag brukar tänka "att om jag ens hade det minsta gnutta intresse för vetenskap skulle jag vara professor i biologi", eller forskare. Snarare forskare kring människokroppen. Hur vi människor fungerar kommer alltid att fascinera mig. Min bästa vän läste socialpsykologi (tror jag det heter...?) i höstas och jag tyckte det var intressant när hon berättade om olika saker hon lärde kring den mänskliga knoppen.
Hur kommer det sig att vi kallar oss smartare än andra djur? Vad gör oss smartare? Är det vårt sätt att uppfinna nya saker som gör oss latare med decennierna? Som får oss att gå upp för mycket i vikt och sedan dö av överbelastning i fetman? Skulle varit härligt att födas som en fågel och slippa de mänskliga problem vi skapar och bara bry sig om sin egen överlevnad. Plus att jag älskar att flyga (eller ens vara några meter ovanför marken). Det kanske förklarar den Peter Pan-dröm jag hade för några år sen...
söndag 8 januari 2012
Starten på nytt
Mitt första inlägg. Trodde aldrig jag på allvar skulle börja blogga. Så fort jag hör ordet blogg tänker jag på typer så som Kissie eller Blondinbella.
Varning! Har aldrig läst deras bloggar (är min heder räddad nu?), men jag vet ungefär vad det är dem skriver efter att har läst både i tidningar och hört från andra som följer.
Jag började skriva dagbok för ungefär ett år sedan. Min idé från början var att skriva varje dag och i hopp om att mitt minne skulle bli bättre. Men ironiskt nog glömde jag sedan skriva varje dag för att sedan bara bli en gång i veckan. Jag skiver fortfarande ibland, mest när jag känner "Oh! Jag måste skriva detta så jag för alltid kan komma ihåg det sen". Ska jag vara ärlig så är det mest smärtsamt att blicka tillbaka i mina känslor och tankar för ett år sedan. Så här är jag nu, med en blogg på internet. Jag som skulle försöka sluta med Facebook. Ironi när den är som bäst.
Läste en artikel idag i Sydsvenskan om en flicka i USA som blev tagen för snatteri för att sedan ljuga om sin ålder (14 år -> 21, wtf?) och bli skeppad till Colombia (som hon påstod att hon kom ifrån). Där skaffade FN jobb åt henne och hon skapade ironiskt nog en facebook-sida under sin nya identitet vilket resulterade i att hennes familj hittade henne. Hon blev skeppad tillbaka igen till USA som konserverade tomater med en bulle i ugnen som strössel på toppen.
Drastiska metoder för den som tidigt vill flytta.
Varning! Har aldrig läst deras bloggar (är min heder räddad nu?), men jag vet ungefär vad det är dem skriver efter att har läst både i tidningar och hört från andra som följer.
Jag började skriva dagbok för ungefär ett år sedan. Min idé från början var att skriva varje dag och i hopp om att mitt minne skulle bli bättre. Men ironiskt nog glömde jag sedan skriva varje dag för att sedan bara bli en gång i veckan. Jag skiver fortfarande ibland, mest när jag känner "Oh! Jag måste skriva detta så jag för alltid kan komma ihåg det sen". Ska jag vara ärlig så är det mest smärtsamt att blicka tillbaka i mina känslor och tankar för ett år sedan. Så här är jag nu, med en blogg på internet. Jag som skulle försöka sluta med Facebook. Ironi när den är som bäst.
Läste en artikel idag i Sydsvenskan om en flicka i USA som blev tagen för snatteri för att sedan ljuga om sin ålder (14 år -> 21, wtf?) och bli skeppad till Colombia (som hon påstod att hon kom ifrån). Där skaffade FN jobb åt henne och hon skapade ironiskt nog en facebook-sida under sin nya identitet vilket resulterade i att hennes familj hittade henne. Hon blev skeppad tillbaka igen till USA som konserverade tomater med en bulle i ugnen som strössel på toppen.
Drastiska metoder för den som tidigt vill flytta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)