Disco

Pappa och jag hittade ett bra klipp för er som vill lära er coola moves till dansgolvet.
This is for you, enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=PeQpwQ1xgbI

Hugo Cabrét

Denna film handlar om den föräldralöse Hugo som bor på tågstationen i Paris omkring 1930. Ingen vet om det, men det är Hugo som sköter klockorna på stationen och ser till att dem går. Under tiden stöter Hugo på den äldre mannen Georges Méliès med ett makalöst förflutet.

Jag gilla den här filmen och tipsar att den är sevärd. Jag älskade ljuset, miljön och de olika kameravinklarna. Historien var sockersöt och ibland tragisk att man ville gråta. Tidvis fokuserar den på Hugo och Méliès som huvudpersoner, men vi får även inträde till filmens historia. Sacha Baron Cohen gör en komisk biroll som tågstationens vakt och den kände skådespelaren Jude Law har även ett kort inslag, som Hugos far, för de som gillar honom.

Betyg: 4/5

Iver

Om tio dagar sitter jag med mina allra bästa vänner i biosalongen och ser Hungerspelen. Fy bubblan vad jag har väntat på den filmen. Och det är första gången jag ser en film på premiären så mina förväntningar är höga för att detta ska bli bra.

Jag höll ett Harry Potter maraton i helgen. Vi hann hälften av serien och resten avslutas nu till helgen. Jag blev för ivrig och såg 5:an och 6:an igår (7:an kan jag faktiskt hålla mig för) Älskar verkligen den serien <3

Egentligen har jag inte så mycket att säga. En ny bokrecension kommer snart upp.
Tills dess får ni ett fint klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=gr2z2fq__A8

F*ck my life

När jag vaknade i morse hade jag ingen önskan att gå till skolan. Jag ville bara somna om. Inte gjorde det bättre då min ögoninflammation var tillbaka (innan hade jag ingen smärta av det, men nu värker det lite i mitt vänstra öga. Åter går jag på medicinkur och hoppas det ska försvinna snart). Men så kom jag på att det var fredag. Härliga fredag där man kan vara uppe lite längre än vanligt, äta godis utan att få dåligt samvete och slippa ställa klockan till nästa dag. Fredag är min favoritdag och jag är nog inte ensam om det. Jag har aldrig varit en morgonmänniska, inte ens en kvällsmänniska för den delen, därav min uppskattning att slippa ställa väckarklocka. Jag behöver alltid minst en halvtimme att snooza annars förväntas zombie-uttryck av mig istället.
Jag hade bakat med mig kakor (vilket blev väldigt uppskattat) till gruppstudierna i eftermiddag. Jag bakade dem igår halv åtta och fyllde på för mycket deg i formarna att det bokstavligt översvämmade. Smaken var fortfarande fantastisk, men jag skulle inte varit så naiv och tro att de tinte skulle svälla trots att det inte fanns något bakpulver.
Vi skulle repetera vår fina dockteater inför examinationen nästa vecka. Det gick ganska bra, men vi har några småsaker att fixa innan dess.

Jag vet inte vad det är, men detta har inte känts som min dag. Inget har gått direkt snett. Saker har flytit på bra och jag överlevde tågresan hem. Men ändå får jag känslan att mer hade kunnat åstadkommit. Denna dag kunde varit bättre. Säkert mina förmenstruella hormoner som startar månadens depression... varför nämner jag det här...?

Barnboks-mani

Har letat igenom förrådet efter en viss barnbok jag hade som liten, men att ge sig in där är stört omöjligt. Det jobbiga är att jag inte kommer ihåg titeln på boken. Det jag vet är att det är en antologi med olika sagor i, bland annat om Lille Trille. Mitt starkaste minne är att det ska finnas grisar i 1700-talskostymer märkligt nog. Och så finns det ramsan:
Den lilla grisen gick till torget
Den lilla grisen blev kvar
Den lilla grisen åt rostbiff
Den lilla grisen blev utan
och den lilla grisen sa nöff nöff nöff jag kan inte hitta hem

Någon som har en idé om vilken bok? Antagligen är den utgiven i början av 1990-talet (Min barndoms början), men längre kommer jag inte. De tär helt sjukt vad en bok kan fastna på huvudet och jag blir galen om jag inte kommer på vilken det är. Tänkte ta en tur till biblan imorn och leta på deras barnavdelning. River väl ut hela förrådet om jag inte hittar den. Jag ska hitta den, jag bara ska!

Silence av Becca Fitzpatrick

OBS! Detta är en bok som ingår i en serie, så för er som inte vill ha spoilers föreslår jag att ni antingen läser första boken, Hush Hush, eller strunta i inlägget^^

Silence är den tredje delen i "Hush, hush" serien som fått nästan lika stor uppståndelse som Twilight-serien. Kanske också för att den påminner starkt om varandra. I Twilight möter vi den förbjudna kärlek som uppstår mellan människan Bella och vampyren Edward. I Hush, Hush möter vi den någorlunda vanliga Nora Grey och hennes möta med Patch, en ung man som inte är vad han verkar. Patch är en fallen ängel, hans vingar bortrivna, och har levt på jorden i många hundra år. Nora och Patch blir kära och, precis som i Twilight, det måste tystas ner. Inte kan man ha omöjliga kärlekshistorier. Det enda som känns mer positivt triggande hos Patch är att han åtminstone är man nog för sig och inte glittrar.
I änglarnas värld finns det tre typer; Ärkeänglarna (och dess underkategorier), de fallna änglarna och Nephilims (avkomman mellan en fallen ängel och en människa).

• I första delen möter Nora Patch och hennes kunskaper om denna andra värld växer. Patch tänkte offra Nora för att bli människa, men väljer hellre att bli hennes väktare efter att han räddat henne undan en ond Nephilim.
• I andra delen tvingas de avsluta sitt förhållande då ärkeänglarna inte gillar att en väktare har så starka känslor för sin människa. Scott Parnell introduceras och Nora får veta om sin riktiga blodslinje och hur hon är kopplad till Nephilim. Ännu en gång räddas Nora av Patch från döden och de ger efter för sina känslor.
• I Silence möter vi Nora, hittad i natten på en kyrkogård, med minnesförlust. Det visar sig att hon inte minns något från sitt liv de senaste fem månaderna, inte ens Patch. Nora fösöker tampas med sin minnesförlust och hitta de förlorade minnena igen. Med ens börjar hon förstå att händelserna inte skett på egen hand och hon tänker ta reda på varför.

-- Jag började läsa denna del med spänning och förundran över hur det kommer gå för Nora och Patchs historia. Författaren skriver bra och beskriver händelserna tydligt. Dock fanns det en del luckor. Scott Parnell gör ett återframträdande och där rollerna blivit ombytta mellan han och Nora. Tidigare var det hon som informerade honom om hans bakgrund och vad han var för något. I och med Noras minnesförlust var det hans tur att förklara och jag fick känslan av att han visste mer än vad han fått veta i tidigare böcker. I denna bok hänvisar han på att han visste sin "form" redan innan han träffade Nora. Jag kan ha misstolkat det fel, men det var något jag irriterade mig på och gjorde just den scenen svagare. Vidare tyckte jag boken var bra och avslutades i en bra cliffhanger och gjorde tydliga anvisningar på att ytterligare en del skulle komma. --

Nu i efterhand irriterar jag mig på alla likheter det finns mellan denna serie och Twilight. Jag är inget stort fan av Twilight, men har dock läst alla böcker. Jag tänker inte rada upp likheterna här, men det finns en del vilket gör att Hush, Hush förlorar orginalitet i sin historia. Men för er som är intresserade och har läst båda serierna får ni gärna rada upp de likheter ni hittar. Jag hittade tio likheter, som i stora drag utgör grunden för historierna. Hur många hittade du?

Betyg: 3.5/5

Vad ska man med ögon till?

Denna morgon har jag redan hunnit vara på vårdcentralen, apoteket och konsum! Förklaring? Ögoninflammation, hämta recept och sedan trösta mig med choklad. Mitt öga kliade igår för att sedan sippra ut grön gegga och bli rött. Mina ögon har aldrig blivit sjuka innan, men alltid händer det en första gång.
Ska göra toast sen på vår fina stekpanna och se någon film. Eller läsa. Apropå läsa har den stora bokrean börjat. Jag och några klasskamrater besökte bokia och kollade in vad dem ville bli av med. Typiskt mig att de enda böcker jag ville ha inte var på rea. I will survive!
Köpte mina två pocket ändå. Min bokhylla ska fyllas tills den knakar!