The Sims 3 - Marathon

My friend can sometimes come up with the most awesomeness ideas. On Wednesday, half past ten in the evening, I was laying in my bed doing... something. Suddenly, my dear twin asks me if we could have a sims-marathon. I love Sims and thought "Why the bloody hell haven't I thought of that?"

On Friday Night I arrived at her house with sugar to eat (not literally, but you know - snacks.), my computer and comfy pants.
We had our goal to finish at least 12 hours straight, during the night (She'd actually suggested 24, but I think I coughed up a lung to make her re-think).

7 pm we were set and began playing. I encountered my first mummy and screamed, I got my first decent rumour saying I was manipulating. It was a fun night.
At 3.59 am my game's first crash came along with the first dip of tiredness.
7.02, twelve hours after we began, my friend gave up and crashed on the couch.
8.39, I gave up. My back was hurting, my stomach was ill and I couldn't think straight. I've sept for three hours after that and still doesn't feel good.

Thirteen hours, on my part, may not seem like a marathon, but this was our first try; It was during night and I can say I've never played Sims this long in one row.
We both agreed to never do this again, but of course this doesn't stop me from playing Sims a bit more now.
Mission Accomplished!

The fish says...?

Sometimes the inevitable comes and you have deal with it. No excuses can be made, you pull up your sleeves and dig your way through the problem. My problem tonight is boredom. I'm home alone with nothing to do. Well, that's a lie; there's plenty of things to do around here, but none I find tempting enough to even consider.
I actually looked forward to these few hours to be completely alone. Everytime the opportunity arrives my mind fills up with ideas, but when the moment comes I don't want to do either. How do you motivate yourself?
I could study, or even write on Heroes (I've got big plans, but don't want to write. So, sue me). I watched two episodes of the Simpsons earlier and soon realised I've seen one of them already. That made me sad, but I saw it either way.

I know I'm only writing nothing of interest, but it was either this or talk to myself out loud while I wandered in circles. Not even my twin (friend, not biologic) does her job. I'll probably end up in front of the mirror trying out sexy poses. Or scream really loud into my none-functional microphone while I listen to some idiotic song, like Gangnam Style (I know the dance!).

Notice

My dear Josefine,
This have reached a limit even I can't withstand. Sometimes a friend needs to take action and help another friend. Because sometimes you become an addict and I hate to see you spend so much time doing this. You're worth so much more than this treatment you're doing. You might feel tempted in a few days, but after a few weeks you'll see my point I'm only doing this to help you. Please? Would you let me?
Every now and then we found something we can't stay away from. I have sometimes an addict playing the sims 3, but I've cured that. You know how? By playing less. You can do this if you would just let yourself. Let yourself be cured from this awful habit of yours and live a better life. You're not an addict, you are better than this.
I'm only going to say this once;

Stop watching that god awful show The Mentalist!!

 

Or maybe a little more less, but for godness sake not five times a day?

God... Simon Baker isn't that good of an actor either.

 



Skrämd

För ett tag sedan hade jag laddat ner en app till min telefon. Den gav möjligheten att bus-smsa under ett annat namn. Mottagaren kunde inte se något nummer utan endast namnet. Jag valde att bus-smsa till min vän Josse under hennes påhittade karaktär Johan (lång historia. Josse hade hittat på honom etc). Resultat= Hon blev vettskrämd och hatade mig i ungefär en halv minut.

Idag valde pappa att busa med mig istället. Jag fick sms, där man kunde se nummer, som sa "Jag ser dig..."
Ni kan förså min rädsla, för det lät väldigt creepy. Jag fick ytterliggare ett sms "Godissugen...".
Jag är alltid godissugen, men den gav mig stalkervarning. Frågade vem det var, men fick höra källan då pappa satt och fnissa i rummet intill. Han hade tydligen skickat från bredbandet, då varje bredband har ett eget "telefonnummer" som gör det möjligt att skicka sms från det och motta sms. Jag slog honom hårt i ryggen och skickade sedan sms till min tvilling där jag beklagade mig om händelsen. Istället för att trösta mig svarade hon: You deserve it!!
- Efter mitt bus med dig? Probably.

Nu fick jag min hämd, men det var kul så länge det varade :3

I had an idea

I had an idea. It was a brilliant one, but I've lost it. I wanted to tell my twin about it, but how do you tell an idea that's lost?
Where do all the ideas go if they're lost? The land of lost ideas. Now there's an idea. The land of lost ideas is an idea I just came up with it. It's not brilliant, but at least it is an idea. So if the land of lost ideas does exist, where does the brilliant ones go? Surely there can't be A brilliant place for lost ideas? Or the ideas are brilliant themselves. Or themselves are brilliant for even having ideas. But then the idea they originated with isn't brilliant because then you have too many of the ideas to cope with. Or having many ideas is brilliant. Maybe being brilliant is the best idea you could ever figure out. Creating the figure is an idea.
I once wanted to begin with figure-skating. That was a bad idea.

Testilitest

Min tvilling var småtråkig och gjorde ett test (fast jag skrattade åt hennes svar att jag också blev tvungen att göra ett).

 

1. Vad heter du? Line Charlotte Nilsson

2. Hur gammal är du? 20 år 3 månader 1 vecka 1 dag

3. Vart bor du?  Hus, men garagen sitter fast med varandra. Kan man kalla det radhus då?

4. Hårfärg? Brun

5. Ögonfärg? Brun-grön

6. Hur lång är du? Tillräckligt kort för att nästan blivit kvalificerad dvärg (154,5) 

7. Kär? Nope, men det hade varit mysigt.

8. Singel eller upptagen? Enligt facebook står det singel, men jag är dålig på att uppdatera

9. Din bästavän (plural)? Josse och Pannis!!

10. När och vem kysste du senast? Otto...

11. Har du hånglat med någon av samma kön? Nej, fast jag skulle vilja testa... (Sa jag det högt?)

12. När hade du senast sex och med vem? Suck... ovan. Igen.

13. Hur långt är ditt längsta förhållande? 1 månad, 6 dagar. Det där med minuter kan jag inte räkna.

14. Dumpat någon? Ovanstående, igen.

15. Blivit dumpad? Nope

16. Vad för killar/tjejer föredrar du mest? De ärliga

17. Vad har du för mobil? Det står ZTE på den. Jag vet att det är en android!

18. Om du vann en miljon, vad skulle du göra? Hoppa på sängen och köpa en ny när fjädrarna gått sönder.

19. Favoritland? Alltså, jag gillar England, men favorit... Lineland!

20. Favoritfärg? Röd

21. Film? Har ingen, men jag brukar gilla det mesta.

22. Bok? Harry Potter in my <3

23. Killar eller tjejer? I'm bicurious!

24. Vad gillar du mest med dig själv? Min klumsighet?

25. Vad gillar du minst med dig själv? Trampar inte fram

26. Nämn en person du aldrig skulle klara dig utan? Min mamma

27. En person du älskar? Too many to count.

28. En person du hatar? Jag kör egoboost; De som trampar ner mig! (Ja, och så närstående då...)

29. Ut och festa eller myskväll? Det beror på. Jag kan kalla en myskväll för fest och fest för myskväll.

30. Saknar du någon just nu? Gör jag säkert.

31. Vad är det bästa som hänt dig? Alla mina vänner i Arlöv-hålan.

32. Beroende av något? Datorn...

33. Ditt livs största misstag? Att jag inte tar chanser

34. Om du fick välja en enda person att umgås med resten av ditt liv, vem skulle det vara? Jag kan inte välja!! (Frustrationsutbrott)

35. Har du några tatueringar? Nej, men jag vill ha en!

36. Piercingar? Hål i öronen (Close enough)

37. Vem är mest lik dig? Josefine Hansson

38. Har du någon förebild? Alltså, jag ser upp till Josse... lite

39. Vad ska du göra idag? Dagen är i princip över så antagligen sova?

40. Vad är det värsta du vet? Illamående.

41. Vad är det bästa du vet? När allt går som det ska

42. Vad åt du senast? Fisksoppa...

43. Vad vill du ha just nu? Varmchoklad... mmm

44. Vad köpte du senast? Varmchoklad i fredags :D

45. Vem är din favorit kändis? Han programledaren för Dobidoo verkar lite cool med sin flint.

46. Vilken är din favoritställning? Det beror på vad för ställningar e.e

47. Tränar du? Lite grann då och då. Ibland sällan och sällan. Men jag är superduktig på att träna tåviftning!

48. När går du och lägger dig? typ halv elva - elva.

49. Vad är klockan nu? 19.50

50. Är du nöjd med ditt liv? Nöjd och nöjd. Hade jag haft en varm kopp choklad hade det varit superb!

Grabben i graven brevid

This post is going to be in swedish, mostly. It's going to be a sort-of review of the book and movie Grabben i graven brevid ("The Guy in the grave nextdoor"). If you want a review in english, check out imdb.com and the users review of the film. Here goes:

Grabben i graven brevid handlar helt enkelt om de kulturkrockar som sker när en väldigt "bonnig" mjölkbonde och en prydlig bibliotekarie träffas och blir kära. Går inte att beskriva det på ett annat sätt.

Jag köpte boken för några dagar sedan boken i en second-hand affär (Erikshjälpen för dem som undrar). Jag är en storbokläsare och det blir minst plågsamt för plånboken att köpa så billigt som möjligt. Filmen hade jag hört talas om innan, men aldrig sett den därav mitt val att köpa boken. Jag skulle ta tåget idag till Kristianstad (låna ännu fler böcker, dock litteratur till skolan) och började läsa då de första sidorna. Katarina Mazetti lyckades verkligen fånga mig från första stund. Den hade en feel-good känsla i historien och jag ville bara få veta mer om hur detta skulle sluta. Dialogen är inte så rapp, men när vi dyker in i karaktärernas sätt att tänka blir det "rappt". Ingen är rädd för att uttrycka sina behov och "säger" som det är till oss läsare. Ännu en applåd för Mazetti! Jag förvånades dock över slutet, vilket var ett ganska öppet slut. Men ändå med hintar om att bonden och bibliotekarien skulle få varandra, fast kanske ändå inte. Boken är definitivt läsvärd och den är inte speciellt lång för dem som inte orkar med trehundra-sidors (ca 190).

Detta triggade igång mig till att se filmen. Självklart fick jag mamma med på det så det sluta med att vi två satt vid tv:n, framför soffan och fnissade som två hormonstinnade tonåringar. Med boken färsk i minnet kände jag igen många scener från vad jag läst bara några timmar tidigare. Dock hade de lagt till en del händelser, tagit bort och ändrat slutet. Från mitt perspektiv gjorde det storyn bättre. Boken i sig kunde vara förvirrande, men filmen gjorde handlingen glasklar; Vilka rörde det sig om och vilka hinder hade de i sin väg mot lycka. En klassisk kärlekshistoria om man så säger. Michael Nyqvist var perfekt i rollen som bonden Benny. Elisabet Carlsson gjorde inte heller en dålig imitation av den prydliga Desirée. Personligen satt jag och fnissade, skrattade, gömde mig bakom kudden varannan minut av pinsamma scener, rangliga repliker och generade kinder. Självklart gillade jag filmen och kände mig mer tillfredsställd av det valda slutet i stället för boken.

Sammanfattning: Vill ni inte läsa? Se filmen. Gör gärna båda. Det ger en annan blick in på karaktärerna och vad de tänker. Jag kunde lättare förstå Bennys situation tack vare att jag läst boken, men annars förklarades det lite dåligt till varför han inte kunde lämna sin gård (I boken dog hans pappa när Benny var ung och därav fick han axla ansvaret).
Läs boken, se filmen. Det är en underhållande historia som aldrig tröttas ut.

4/5